Godmorgon på er,
söndag igen en gång nu då, och jag har blivit dunderförkyld, helt knäppt vad som kan hända över en natt. Gick och lade mig igår och var täppt, men misstänkte att det berodde på allergin som har varit värre de senaste dagarna, men tydligen inte.
Det är nog bland det värsta jag vet (förutom kräksjuka), att ha ont i halsen. Jag blir att känna mig så handikappad med det.
Nåja, livet blir väl inte bättre än vad man gör det, så nu ska jag väl sluta tycka synd om mig själv och göra något vettigt :) Funderar på att scrapbooka lite, nu när man kan bre ut sig hur mycket som helst när man har varken man eller barn hemma :D

Ha en bra dag, och njut av den på bästa sätt! :)

Pussisnuss

(bild från Burano, Italien. Helt underbara hus!) 

Hej, jag vet att jag inte har varit särskilt aktiv här, jag ber om ursäkt till alla er som är sugna på att följa mitt liv :)
Jag kan inte ens minnas om vad jag skrev sist, måste kolla upp det.
Jaajustja, det handlade om när vi precis fått reda på att vi skulle hämta Ester (den söta, underbara och helt fantastiska hunden som jag pratade om i föregående inlägg). Ester är nu över 4 månader gammal, helt sjukt vad tiden går!
Hon växer och frodas, är väl i princip helt färdigväxt i storlek, men ska väl några kilo muskler till på henne, hon blir mer och mer muskulös för varje dag känns det som.
Jag och Daniel ska nu efter nästan ett halvår bli sambos 'på riktigt', har sagt upp lägenheten som jag tidigare hyrt ut i andrahand, så från och med nästa torsdag så börjar allvaret, underbart! :) Inte för att det blir så stor skillnad egentligen, har ju bott här sedan första dagen vi blev tillsammans, tänk vad underbart det är med kärlek :)
Så mitt i allt fick man en helt underbar familj, med en underbar man, två underbara bonusbarn, en katt, en hund och nyligen berikades familjen med två kaniner (som äldsta tjejen fick av sin farmor), så nu finns det lite att stå i :)
Jag fick sån oerhörd blogglust nu när jag stod och vek tvätten, och jag blev att tänka tillbaka på den första gången jag gjorde det (Daniel hatar att vika tvätt, med han lagar underbart god mat, så det kommr han undan med ;) ), och förstod inte hur jag någonsin skulle kunna urskilja vems som var vems av flickornas kläder, och nu mitt i allt går allt på automatik, behöver inte ens fundera på vems sockorna är, eller vem som äger vilka leggins.
Nå, för att komma till ett slut på det här inlägget vill jag bara tala om att jag är så oerhört lycklig nu, jag som trodde att jag redan hade världens bästa familj, har nu fått en till, en aldeles egen som betyder så oerhört mycket för mig att jag skulle kunna offra vad som helst för att de ska ha det bäst.
Så till alla er som gör mitt liv så himla bra, tack för att ni finns, och hoppas att ni står ut med mig i många många år till!

Pussisnuss!